Kategori: Studentens stunder

Hur ett internetfenomen förvandlade mig först till besatt kapitalist och sedan besviken sate

Folk köper vad fan som helst på Tradera, så vi startade aktiebolaget Ungjävlar AB. Nu blir vi rika!

Ungjävlarna i ”Mongo från yttre rymden – Det störande ljudet

Mongofilmerna var verkligen en suspekt underhållning. De producerades genom att skaparna scannande Kalle Anka-tidningar och ersatte dialogen i pratbubblorna med replikskiften som oftast kretsade kring knark och självmord.

Det gjordes dussintals filmer mellan åren 2000 – 2012 och youtube översvämmades såkallade fan-mongofilmer. För min del innebar dock dessa filmer något helt annat, jag fick upp ögonen för Tradera, platsen där ”folk köper vad fan som helst” och hemma hos mig fanns det massor av saker som gick att kategorisera som ”vad fan som helst”. En framtid helt utan förvärvsarbete gick att skönja.

Således blev det bestämt att jag skulle börja sälja på Tradera. Det började med flytväst av mindre modell som gick under klubban för en försvinnande liten summa, för att sedan fortsätta med liknande objekt och profiter, besvikelsen var enorm. Ibland var det till och med så att jag inte fick saker sålt!

Jag tappade snabbt suget och slutade göra affärer på den tidigare nämnda auktionssiten.

Men ibland kan Ungjävlarnas syntetiska röst smyga sig in i huvudet och då säger vissa att man vid midnattstimmen fortfarande kan se en gammal besviken traderafarare stryka runt bland klubbslagen.

Hur min första augustikväll i Umeå blev till ett privat avsnitt ur Fångarna på fortet

Jag befann mig i en sparsamt möblerad lägenhet på Ersboda i Umeå, det var min första augustkväll i Holmlunds kalifat. TV4 hade återupplivat den gamla förstörelsen Fångarna på fortet och jag kände mig, som trogen tittare under dess föra inkaration, tvingad att se programmet. Programmet i vilket personer som på ett eller annat sätt gjort sig kända, utövar gymnastiska övingar under hotet att bli inlåsta.

Genom min bristande konsumtion av kommersiell television de föregående åren var jag lyckligt ovetande om den enorma ökningen av plötsliga ljudvolymshöjningar i sändningen, av gemene man kallad reklamavbrott.

Jag kände inte mig manad att låta hjärntvättas av kapitalet, så under de stunder Bonnier finansierade sin största TV-kanal klev jag till hallen, i vilken det inte fanns något ljus, då det saknades glödlampa i brukbart skick; anledningen att jag valde just hallen som destination var den mörka egenskapen. Detta inte för att jag önskade att befinna mig i mörkret, likt en läderlapp, utanför att jag ville ha ljus. Detta kan tyckas lika ologiskt som att kriga för fred, men jag försäkrar er att det fanns en väl utarbetat och solid tanke bakom mitt förfarande. Det var nämligen så att jag tänkte byta ut det lilla päronformade glasstycket med en nu avbrunnen glödtråd i, till en med intakt och oanvänd sådan; och på så sätt förvandla hallen från en grotta av mörker till en fästning av ljus.

Efterhand tröttnade jag på Gunde Svans numera, i min höga meningen, alltför utslätade dalmål och började ägna mig åt lamparamturen på heltid. TV:n stod dock alltjämt på. Arbetet gick sakta framåt, men utan att veta det gled jag långsamt mot en katastrof. Det var min absoluta övertygelse att skruvarna endast tjänade som spärr, så att det inte skulle gå att skruva loss glaskulan som täckte ljuskällan; de visade sig att de hade en betydligt mer central funktion. De var skruvarna som höll fast det skyddande objektet av smält sand.  I samma stund som de tävlande i Fångarna på fortet matade in det korrekta lösenordet för guldskatten så drog jag med ett ryck ur den sista skruven. På TV:n föll guldpengar ned. I hallen föll en glaskula ned. På TV:n låg mängder med små mynt. I hallen låg ännu fler och ännu mindre glasbitar. På TV:n samlades det guldmynt. I hallen samlades det glasbitar. Den enda egentliga skillnaden var att min fångst inte blev vägd.

När jag gick ned från stolen ådrog jag mig en skada, som jag hade kunnat tala ut om i den kolorerade veckopressen om den uppståt på det berömda fortet längst Frankrikes kust. En mindre skärva  gjord av smält sand, som för bara några minuter sedan hade spelat en liten men viktig roll i den klotformade tingesten, fann sig en helt ny situation som främmande objekt i min vänstra fot.