Idag krossades föreningsbankssparelefanterna. Detta borde varit en högtidlig stund med fest och ballongsläpp, men förlöpte hela utan ceremonier. 

Idéen med denna sparform var att man i hemmets trygghet själv skulle spara när man hade kontanta medel som kunde undvaras. När bössan var full begav man sig till banken, som hade nyckeln till det besnablade plastdjuret. Väl på plats tömdes elefanten och beloppet fördes till sparkontot, på vilken räntan var 12% under min förpubertala ålder.

Förutom glädjen i att spara och därmed klara sig från epitetet slösaktig snorunge, belönades man av Föreningsbanken med saft, pepparkakor, ballong och en present som varierade från år till år; ett år kunde det vara ett paraply andra år ett ritblock med kritor. De vuxna fick fula skärmmössor; det lönade sig således att vara barn på 90-talet.

I de båda bössorna fanns sex kronor, varav fem i nu giltiga mynt.