Ett festis-tält var ett leksakstält av lägre kvalitet som man fick på köpet om man köpte en platta festis. Jag vet inte om det var drycken eller tältet som hägrade, men på något sätt lurade jag min far till att göra det stora inköpet, vilka metoder jag använde har jag glömt bort; jag lämnar till läsaren att avgöra om minnesförlusten är medveten eller ej.

Hur som helst. Tältet tålde inte den minsta vindpust och av den anledningen sattes det upp blott en gång. Sedan dess har tältduken legat obrukad. Tältpinnarna däremot fick ett helt annat, och oväntat, användningsområde.

Några veckor senare beslutade jag mig att bygga en egen bostad på vardagsrumsgolvet. I sann tidsanda valde jag kuddar och täcken som byggnadsmaterial, något som visade sig vara ett gott val då bygget framskred med stora steg. När man nya boning var invigd bestämde jag mig för att min byggning, likt alla moderna fastigheter borde ha rinnande vatten. Tältpinnarna var ihåliga, toaletten låg en meter bort, det var prefekt lutning mellan handfatet och bostaden på vardagsrumsgolvet.

Jag skulle precis sätta på vattnet när min mamma kom in och förstörde mitt arbete. Hon sa att hon ingrep för att min konstruktion skulle fungerat.