Datum: 2014-07-19

Hur jag förvandlade ett leksakstält till vattenledning

Ett festis-tält var ett leksakstält av lägre kvalitet som man fick på köpet om man köpte en platta festis. Jag vet inte om det var drycken eller tältet som hägrade, men på något sätt lurade jag min far till att göra det stora inköpet, vilka metoder jag använde har jag glömt bort; jag lämnar till läsaren att avgöra om minnesförlusten är medveten eller ej.

Hur som helst. Tältet tålde inte den minsta vindpust och av den anledningen sattes det upp blott en gång. Sedan dess har tältduken legat obrukad. Tältpinnarna däremot fick ett helt annat, och oväntat, användningsområde.

Några veckor senare beslutade jag mig att bygga en egen bostad på vardagsrumsgolvet. I sann tidsanda valde jag kuddar och täcken som byggnadsmaterial, något som visade sig vara ett gott val då bygget framskred med stora steg. När man nya boning var invigd bestämde jag mig för att min byggning, likt alla moderna fastigheter borde ha rinnande vatten. Tältpinnarna var ihåliga, toaletten låg en meter bort, det var prefekt lutning mellan handfatet och bostaden på vardagsrumsgolvet.

Jag skulle precis sätta på vattnet när min mamma kom in och förstörde mitt arbete. Hon sa att hon ingrep för att min konstruktion skulle fungerat.

MÜNCHHAUSEN: BOIWE

Baron Hieronimus Carl Friedrich Freiherr von Münchhausen var en man med två stora passioner i sitt liv; att dricka öl och berätta rövarhistorier, helst samtidigt. Den enda rövarhistorien större än  Münchhausens rövarhistorier är rövarhistorien om Münchhausens rövarhistorier. Från allt av döma rörde sig det inte av något värre beteende än skryt i samband med intag av alkohol, men av okänd anledning tog hans namn och ryckte fart i populärkulturen under 1700-talet och gav upphov till flertalet skönlitterära litterära verk där Münchhausen var huvudkaraktär.

Detta är en blogg i samma anda, om Boiwes äventyr. Detta är Münchhausen: Boiwe.